Normalt borde det här inlägget handla om drivor, snöstorm och inställda träningspass. Men en dag som denna kan jag inte låta bli att minnas händelserna för ett år sedan.
Barnen du ser på bilderna bodde en gång i flyktinglägret Jabalja. Den 27 december 2008 började en intensiv granatbeskjutning mot det här lägret. Därefter gick soldater från hus till hus och sköt med sina handeldvapen på allt som rörde sig. Till sist körde man in med bulldozers och jämnade området med marken.
Operationen, som kallades ”gjutet bly”, tog 22 dagar och kostade flera hundra barns liv.
Då och då möter man människor som hävdar att det fanns goda skäl för insatsen. Själv hävdar jag att inget skäl på jorden väger så tungt att det motiverar barnamord.
Ledarna som beordrade dödandet går fria. Ledarna i den rättrådiga, fria och demokratiska omvärlden är pinsamt lågmälda och årets fredspristagare har fullt upp med sina egna krig.
Fastän vi snart skriver 2010 är det väldigt mycket som påminner om 1984. Och för att stå ut sätter vi på oss allt större skygglappar.
”Okunnighet är styrka”
23 kommentarer:
Bra skrivet! Håller med helt och fullt!
Ja fy f*n rent ut sagt!Ofattbart! Hörde precis på nyheterna om de 4 ungdomarna som blivit dumpade ute i skogen i södra Sverige på självaste julafton av människosmugglare. Hur tänker man när man håller på med sådant? På något vis handlar det (nästan) alltid till syvende och sist om pengar. De där skygglapparna åker gärna på folk så de slipper bry sig. Hur många hjälper t.ex. en hemlös de går förbi och hur många avstod från julskinkan trots den grymma och fruktansvärda behandling vi har fått skåda? (Jag gjorde och har gjort de senaste 28 åren...) Det är ungefär som när man var barn. Att folk tror att "blundar jag så finns det inte". Skrämmande! Bra skrivet förresten!
Var det ett år sen? Så fort man glömmer! Tack för påminnelsen.
Den israeliska förklaringen, var så vitt jag minns att man beskjutits av granater från lägret och att flyktingarna där på något underligt vis därför fick skylla sig själva, ett bakvänt och cyniskt resonemang som man aldrig skulle drömma om att godta om det handlat om egna civila offer.
Bar skrivet och bra rytet!
Jag får ont i magen och en klump i halsen. Och blir så förbannad! Ibland är det så förtvivlat svårt att behålla sin tro på mänskligheten.
Tack för att ni delar min sorg och min vrede. Det finns många exempel på omänsklighet i världen. Den här berör mig alldeles särskilt.
10 000 raketer och granater från Gaza mot södra Israel under 8 år. 15 sekunder för att ta skydd när larmet går. Gråtande och skrikande barn. Det var verkligheten i t ex Sderot. Vem kan leva så? Vilka skador har inte det givit upphov till i barnen?
Att Israel slutligen sa "nu får det vara nog" är inte särskilt märkligt. Hur skulle VI reagera om det hände här i vårt land? Detta efter att Hamas ensidigt sagt upp den vapenvila (!) som rått och trappat upp raketbeskjutningen av Israel.
Men, kanske har Hamas inget ansvar för sina handlingar..? Det verkar ofta vara inställningen. Omvänd rasism.
Här är en Youtube video på 1:59 för att illustrera vad jag pratar om.
15 Seconds in Sderot:
http://www.youtube.com/watch?v=ygb6VrW8WZw
Titta på den och säg att allt är så svart och vitt som du verkar tycka..
Bosse: När politiska falanger eller regimer dödar oskyldiga barn för sin saks skull är det enligt min uppfattning ett avskyvärt brott mot mänskligheten. Jag gör inte skillnad på om barnen bor i Jabalja eller Sderot eller på någon annan plats. Gör du?
"När politiska falanger eller regimer dödar oskyldiga barn för sin saks skull är det enligt min uppfattning ett avskyvärt brott mot mänskligheten."
Jaså? Så du erkänner att Hamas har begått ett avskyvärt brott mot mänskligheten? Vad bra! Men då får du skriva det i klartext.
Om man så bemödar sig att beskriva alla brott mot mänskligheten i klartext, blir inte varje enskilt brott mindre avskyvärt. Den ena sidans brott gör inte den andras mindre, ty det är inte civilbefolkningarna, än mindre barnen som för krig.
Bob: Jag tror att du har förstått mitt budskap eftersom du upprepar det.
jumper: Tack! Jag delar helt din uppfattning. Om alla hade ditt rättsmedvetande skulle världen se annorlunda ut.
Oliver Sture: Du sätter etiketterna Barnamord, Gaza på ditt inlägg och visar foton på några barn i Jabalja. Du påstår att israeliska soldater gick från hus till hus och sköt på allt som rörde sig. Mördade alltså medvetet barn, enligt dig.
Så skönt det måste vara att kunna sitta uppe i sitt elfenbenstorn högt upp i den kalla norden och allvetande förkunna för världen hur det borde vara. En väldigt svart-vit värld du lever i. Verkligheten är tyvärr en annan. Det är en väldig blandning av grå toner. Mycket jobbigare att leva i.
Men varför dessa lögnaktiga påståenden?
Goldstone Gaza Report
Du har – lite omedvetet ironiskt tycker jag – en åsyftning till 1984 med din titel ”Krig är Fred - Okunnighet är styrka.”
Den får du nämligen stå för helt själv. Israel, som du hela tiden syftar på utan att skriva ut namnet, har inga problem med att förstå vad detta är: krig. Om man beskjuts med raketer och granater från Gaza – som man lämnat för flera år sedan – så är det krig. Fred har man med grannarna Egypten och Jordanien och har så haft i många år. Inga problem där. Den israeliska regeringen och försvarsmakten har en skyldighet att försvara sina invånare. Så är det även i Sverige. Försök att göra tankesprånget till att Malmö under 8 år beskjutits från Köpenhamn (ungefär samma avstånd). Regelbundet. Kommunen har tvingats bygga skyddsrum överallt eftersom fienden skjuter direkt mot din civilbefolkning. VAD gör du? Jag skulle gärna vilja höra ditt svar. Att säga att allt krig är hemskt och att det alltid är en tragedi då oskyldiga dör hjälper liksom inte särskilt långt. Det är någonting alla vettiga människor känner. Vad GÖR du?
”Okunnighet är styrka.” Ja du, jag hoppas därför att jag kunnat förmedla lite mer information till dig. Din okunnighet är uppenbar och det är inte en styrka… Såg du videon från Sderot förresten?
Jag gillade också jumpers inlägg: ”Den israeliska förklaringen, var så vitt jag minns att man beskjutits av granater från lägret och att flyktingarna där på något underligt vis därför fick skylla sig själva”. Behöver jag nämna 10 000 igen..? I valet 2005 i Gaza valde befolkningen den islamistiska rörelsen Hamas istället för Fatah (Hamas fick 2/3 av rösterna) fullt medvetna om Hamas politiska program: krig mot Israel. Många ångrar detta val, allt har bara blivit mycket värre. Har den palestinska civilbefolkningen något ansvar för detta? Orsak och verkan? Eller händer allting i ett vakuum och allt är Israels fel? Känns som hyckleri och omvänd rasism: ”de är bara dumma araber och vet inte bättre”. Eller..?
Hamas barn
Bosse: Konflikten mellan Israel och Palestina är komplicerad. Många vill göra den enkel och skylla allt på den andra parten. Det förhållningssättet kallar jag okunnighet. För att förstå motsättningarna som råder måste man gå långt tillbaka i tiden. Man måste åtminstone försöka förstå det som hände i området åren efter andra världskrigets slut. Men inte ens det räcker.
Själv ser jag ingen lösning på konflikten inom överskådlig tid. Båda sidor har i demokratisk ordning valt sina hökar. FN utfärdar deklarationer. Omvärlden står handfallen och tittar på. Inte ens Israels mäktiga bundsförvant USA förmår sätta fart på fredsprocessen. Den så kallade freden har genom åren upprätthållits genom mer eller mindre regelbundna krig som vållat stort lidande på båda sidor.
Om du läser mitt inlägg noga ska du upptäcka att det handlade om barnen. Jag har en gång vandrat runt i flyktinglägret Jabalja. Jag har sett barnens ovärdiga livsvillkor och jag har sörjt deras ovärdiga död i det krig som vi nu diskuterar. Därför är det just dessa barn jag refererar till i mitt inlägg. Men självfallet är alla barns lidande i den här konflikten en tragedi.
Jag vill be dig att läsa mitt inlägg en gång till och försöka undvika att tolka in något annat än vad som står där. Själv är jag naiv nog att tro att nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern ligger i att allt fler börjar se konflikten ur barnens perspektiv.
Oliver Sture: Jo då, jag har läst ditt inlägg och dina kommentarer ett antal gånger nu. Det är precis därför jag reagerade.
"Konflikten mellan Israel och Palestina är komplicerad. Många vill göra den enkel och skylla allt på den andra parten. Det förhållningssättet kallar jag okunnighet."
Men det är ju precis vad du gör! Du far med osanningar: "Därefter gick soldater från hus till hus och sköt med sina handeldvapen på allt som rörde sig."
Du sätter en etikett på bloggen: Barnamord, Gaza.
De israeliska soldaterna mördade med andra ord barnen medvetet? Eller hur vill du att jag ska tolka det?
Men du skyller alltså inte allt på ena parten? Var skriver du det? Missade jag det i artikeln?
Även jag har varit i Gaza och Israel. Ingen ser i nuläget någon lösning på konflikten - inte ens den israeliska fredsrörelsen på vänsterkanten. Det finns ingen att förhandla med.
Men jag skulle faktiskt vilja att du svarar på min fråga: vad gör du när en fundamentalistisk islamistisk rörelse, som vill införa Sharia, som inte har någon respekt för människoliv, som har sagt att alla judar ska dödas, oavbrutet skickar raketer och granater mot dig - vad enligt dig ska då responsen vara?
Det måste du väl kunna svara på?
Bosse: Du har ju själv skickat med en länk om Goldstonerapporten som efter debatt antogs av generalförsamlingen med siffrorna 114 mot 18. Du anser att jag ljuger. Anser du att även Goldstonerapporten är lögnaktig?
Din fråga är med förlov sagt lite underlig. Jag förstår att du vill få mig att förstå hur fasansfullt det är att bli utsatt för raketer och granater. Att jag redan förstått detta trodde jag hade framgått vid det här laget.
För övrigt vidhåller jag att en möjlig, men ännu oprövad, väg till fred vore att betrakta konflikten ur barnens perspektiv. Det visar inte minst den andra länken du skickade. Så länge barnen på båda sidor fostras till hat är utsikterna till fred väldigt avlägsen. Där tycks vi ändå ha samma uppfattning?
Eftersom jag fått en halv mening citerad och bedömd, vill jag tillägga:
Om så Hamas hade haft stöd av en enhällig majoritet av den vuxna befolkningen och alla barn i Gaza utrustats med leksaksgävär, strider det mot mitt rättsmedvetande att straffa dem kollektivt. Att det bland de 1400 dödsoffren för den israeliska operationen (annat lidande att förtiga) även fanns motståndare till Hamas och fredligare barn utan talan, gör varje tanke på kollektiv skuld än mer absurd. Min tanke borde vara tillämplig inte bara på båda sidornas handlingar i denna konflikt utan på alla handlingar.
När jag ser Videon på Hamas barn tycker jag i första hand synd om dem.
Slutligen vill jag säga, att jag sympatiserar med Oliver Stures konstruktiva synsätt både när det gäller fred i världen och på denna blogg.
jumper: Förlåt mig, jag kunde bara inte låta bli. Din halva mening beskrev så tydligt din ingående förståelse för vad som hände i konflikten: ”Den israeliska förklaringen, var så vitt jag minns att man beskjutits av granater från lägret”. Det är väl vad man kallar ett understatement. Prova med 8 års terror med raketer och granater. Men det tror jag du vet.
Du tar också upp frågan om kollektiv skuld. Intressant och mycket relevant, tycker jag. Jag talade också lite om andra sidan av samma mynt: ansvar.
Den politiskt korrekta inställningen verkar vara att bara Israel har ett moraliskt ansvar i denna konflikt. En otroligt förenklad syn på konflikten - och rent hyckleri - verkar ligga bakom detta. Israel: stark militärmakt mot palestinier: underdog. Det finns naturligtvis andra sätt att uttrycka detta på. Israel: 6 miljoner invånare omringad av en fientlig muslimsk värld: 1,5 miljarder… Israel med militanta islamistiska rörelser vid gränserna som vill utplåna landet… Israel: enda demokratin i Mellanöstern osv, osv.
jumper och Oliver Sture: Viket då får mig att återkomma till min, enligt OS, så underliga fråga. Låt mig denna gång låna formuleringen från en hemsida som diskuterar detta (på engelska):
What should a law-abiding country do to defend itself against relentless terror attacks?
Denna fråga ställdes till Richard Goldstone under en debatt (se samma länk som ovan) om hans rapport MEN han hade inget svar!
Detta är anledningen till att jag reagerat på era inlägg. Det är så väldigt enkelt att säga att krig är helvete och att det rent ut sagt är för djävligt när oskyldiga barn skräms, skadas eller t o m dödas. Så känner naturligtvis alla vi normalt funtade människor. Jag tycker också hemskt synd om dessa Hamasbarn vi såg i videon. Och barnen i Sderot.
Men denna inställning är inte konstruktiv jumper, tvärtom. Det räcker inte om du ska vara trovärdig. Om nu detta är så otroligt hemskt, moraliskt fel – vad är då ditt svar på frågan?
OS sade i bloggen: ”Då och då möter man människor som hävdar att det fanns goda skäl för insatsen. Själv hävdar jag att inget skäl på jorden väger så tungt att det motiverar barnamord.”
Samma sak där. Så vad gör man? Låter 10, 20 år till rulla förbi under samma förhållanden? Tiger och tar emot? Ditt svar på frågan?
(På frågan om barnaMORD som du skriver så påstår jag fortfarande att det är en ren lögn. Israelerna släppte alltså över 2 miljoner flygblad under de 22 dagarna som varnade civilbefolkningen om VAR man skulle anfalla. Allt för at de skulle kunna ta sig därifrån. Över 100 000 automatiserade telefonsamtal. Följer du länken ovan så kan då också hitta material om vilka åtgärder man tog för att skydda civilbefolkningen. Detta blir naturligtvis svårt i en krigssituation – civila dör alltid i krig. Särskilt så då Hamas mycket medvetet utnyttjar sina egna som mänskliga sköldar. Avfyrar raketer från skolgårdar osv, osv. Men det vet du. Israelerna sköt inte barn medvetet. Men krig är kaos. Folk – även barn – dör. Krig är helvete.)
Lösningen man ofta får höra är att Israel bara ska lämna de ockuperade områdena. Då blir allt bra. Det är orsaken till allt ont i Mellanöstern. Men, var det inte det man faktiskt gjorde med Gaza? Jo!
Resultat? Raket och granatbeskjutningen ökade med 500%. Här hade befolkningen i Gaza ett gyllene tillfälle att förbättra sina liv. Gränsövergångarna mot Israel var då öppna. Flera av bosättningarna som lämnades hade toppmoderna växthus som man lämnade kvar intakta. Vad hände? Jo, palestinierna slog sönder vartenda växthus. Efter dessa erfarenheter stod det rätt klart för den israeliska befolkningen att det inte finns någon att förhandla med.
Här är länken jag försökte lägga in:
http://www.goldstonereport.org/goldstone-debates/427?task=view
I brist på vapenvila från den palestinska sidan, föreslår jag, hur konstigt det än kan låta, en ensidig israelisk vapenvila och ett tillbakadragande till 1967 års gränser. Om man därefter angrips militärt bör man vända sig till omvärlden, vars sympatier man förhoppningsvis vunnit. Om sådana saknas nu beror det inte bara på indoktrinering i svenska medier.
På samma sätt (eftersom Bosse frågat) rekommenderar jag den svenska regeringen att vända sig till världssamfundet den dag Malmö beskjuts av danskar från andra sidan sundet. I varje fall tror jag att motsvarande förstörelse av Köpenhamn är en dålig lösning.
På samma sätt (för att ta ett än mer närliggande exempel) rekommenderar jag att man vänder sig till polisen om man beskjuts av sin granne. Att ta fram sitt eget gevär är en dålig lösning.
jumper: Ensidigt israeliskt tillbakadragande har provats två gånger. Från södra Libanon, vilket gav oss Hizbullah, och ifrån Gaza, vilket gav oss Hamas. Inte en särskilt lyckad lösning med andra ord. Och har du hört några lyckönskningar från en nöjd omvärld? Någonting?
Hamas och Hizbullah fortsätter även att försöka döda israeler inne i själva Israel, på intet sätt något ockuperat land.
Dina andra förslag är lika världsfrånvända. Du har väl hört talas om suveräna stater? Israel och Sverige är två exempel. Vi har en krigsmakt vars jobb det är att försvara oss medborgare och våra gränser mot yttre hot. Om Danmark börjar bomba oss så tror jag inte att det första steget vi tar är att lägga fram ett förslag om en resolution i FN som fördömer dem.
Vad kan "världssamfundet" göra? Prata om det i några månader och sen kanske börja bojkotta pölser? Se bara vad som pågår just nu med Iran och deras kärnvapenprogram.
Polisexemplet har ingen relevans här. Vi pratar här om stater. Då är det militärens ansvar.
Jag har så gott jag kunnat försökt besvara de frågor du ställt eller antytt. Mer kan jag inte göra.
Och jag tror att alla som läst vad du skrivit har förstått vad du vill ha sagt.
På ettårsdagen av Israels offensiv mot Gaza tillät jag mig minnas vad som hände. Jag uttryckte min sorg och vrede över att oskyldiga barn dödades i kriget och jag anklagade de ansvariga för brott mot mänskligheten.
Signaturerna Bob och Bosse har reagerat på mitt inlägg och anklagat mig för att vara både enögd och lögnaktig. Det är möjligt att mitt inlägg gav det intrycket. Det är också fullt möjligt att jag är enögd som försöker ta barnens parti i en konflikt som ingen ser något slut på.
Den diskussion som uppstått kring mitt inlägg är säkert viktig. Själv känner jag dock att det för min del är dags att avrunda. Jag riktar mitt avslut till Bosse i en kommentar som följer. Ibland måste man sätta punkt. Tänk om parterna i den konflikt vi har diskuterat kunde inse detsamma.
Bosse: Jag skulle önska att du läste två artiklar i DN som berör kriget för ett år sedan: Den ena har rubriken ”Bortom sans och vett” och är skriven av Göran Rosenberg http://www.dn.se/opinion/kolumner/bortom-sans-och-vett-1.479588, den andra heter ”Bokslut Gazakriget” och är skriven av Michael Winiarski http://www.dn.se/nyheter/varlden/bokslut-gazakriget-1.838262
För balansens skull vill jag också att du tar del av uttalanden gjorda av Israels nuvarande utrikesminister: Han ska bland annat ha sagt följande (källa: Wikipedia):
”Israeliska parlamentsledamöter som samtalar med Hamas bör avrättas!
”Israel borde bekämpa Hamas på samma sätt som USA bekämpade Japan under andra världskriget, det vill säga med kärnvapen”
”Gaza borde behandlas som Tjetjenien.
Tonläget är uppskruvat på båda sidor och vill man demonisera är det inte svårt att hitta dåliga exempel på båda sidor.
Vad Goldstonerapporten beträffar, så refererar du enbart till kritik som riktats mot densamma. Det kan jag inte tolka på annat sätt än att du i likhet med både Israel och Hamas tar avstånd från rapporten. Själv anser jag nog att rapporten är så nära sanningen man kan komma om man ser till de svårigheter kommissionen haft att arbeta.
Kommissionen riktar kritik mot både Israel och Hamas. Det man kritiserar finns listat i detalj och är alltför omfattande för att återges i den här kommentaren. Kritiken är mer omfattande mot Israel, men slutsatsen är att båda parter har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten och att dessa brott bör prövas i internationell domstol.
Om Israels sätt att varna befolkningen inför bombningar skriver kommissionen att varslen var för generella och inte trovärdiga nog eftersom befolkningen uppmanades till att ta sin tillflykt till områden som nyss hade varit utsatt för kraftig beskjutning. Själv tycker jag dessutom att det är befängt att tro att människor som befinner sig i ett ockuperat och instängt område som blir utsatta för intensivt bombardemang ska våga lita på flygblad som fienden släpper ned.
Sanningen är ju, vilket många kommentatorer flitigt påpekat, att från krigsområdet fanns ingen egentlig flyktväg. Varje annat krig skulle ha förorsakat en flyktingström, men här fanns inte den möjligheten eftersom människorna i gazaområdet var instängda.
Med risk för att bli övertydlig vill jag än en gång slå fast att jag önskar att de ansvariga för dödandet under operation ”Gjutet bly” ställs till svars för sina handlingar. Det här gäller självfallet både ledarna i Knesset och inom Hamas. Jag respekterar om du har en annan uppfattning, men tillbakavisar påhoppen om enögdhet.
En sak som förenar oss tycks ändå vara den vanmakt vi känner inför FN:s och världssamfundets oförmåga att bidra till konfliktlösningar? Ändå tror jag att försök till samtal och kompromisser och försök att upprätthålla någon sorts internationell rätt är den enda möjligheten. Mer våld är knappast lösningen på våld!?
Skicka en kommentar