Så tog sommaren slut. Löven faller, nattfrosten försilvrar gräsmattan och SMHI hotar med första snön. Kanske lika så gott. Potatisen är ju bärgad. Rotfrukterna likaså. Höstfisket är avklarat och sommarens alla måsten har lagts till handlingarna. Visst är en del ved ohuggen, men vedförrådet är fullt och fjärrvärmen susar tryggt i radiatorerna.
Ser på min blogg att det är fyra månader sedan som orden skavde förra gången. Fyra hektiska månader med stickor i fingrarna och valkar i händerna. Vad träningen beträffar så har det inte varit fullt så hektiskt. Till och med beteckningen sporadisk känns som en överdrift. Visst har rundan ute vid Långnäsudden hedrats med några försök, men bortsett från detta samt några tappra septemberryck längs den Mittatlantiska ryggen så har sommaren varit nära nog träningsfri.
Som tur är har jag att skylla på. Jag ska aldrig mer springa ett maratonlopp med inflammerat knä. Varje gång jag gjort ett seriöst träningsförsök efter 090530 har knäet protesterat. Vill det sig riktigt illa så kan min korta och sent påtänkta karriär vara över. Men jag ger inte upp förrän jag prövat.
Så efter att ha värmt upp med att titta på IBKs förlustmatch mot Täby anmälde jag mig till Stockholm marathon 2010 och gav mig ut på höstens första riktiga träningsrunda. 17,96 k på snittiden 6:04. Behöver jag tala om att upptakten kändes seg som engelsk kola.
Visst befarar jag ett nattligt anfall av rigor mortis som straff, men har jag nu väl anmält mig så har jag. Och nu finns bara en sak som gäller. Tiden ska pressas till sub 3.30. I värsta fall får jag bekämpa det onda knäet med voodoo!
6 kommentarer:
Hej!
Ska bli kul att följa din träning mot Sthlm marathon. Uppstart på 6:04 på 18km låter mycket klokt tycker jag. Fart o form fixar du framöver, skynda långsamt. Har fortfarande ont i mitt knä men baksidan är lite bättre.
Mvh, Anders
Underbart att du är tillbaka! För det är du väl? Nåde dig om detta bara var ett sporadiskt inlägg!
Jag förutsätter att det inte kommer att behövas någon vooodoo, men skulle det krävas rekommenderar jag Designtorgets dockor. Det är så trassligt att pyssla ihop egna...
löpardagbok: Att gubbaknän rostar är väl bara tidens gång, men att ditt knä spökar fortfarande låter inte bra. Dock tycks det inte påverka varken fart eller form särskilt mycket:-)
bureborn: Sticka nålar i små gulliga Voodolls? Så kan man väl inte göra heller! Då föredrar jag spik i foten (förlåt knäet).
Låter som min sommar det här. Nåja, åtminstone delen med kronisk inflammation och frånvaro av löpning. Men till skillnad från dig lovar jag inte att jag aldrig kommer springa ett maraton igen med en inflammation i kroppen. Så korkad är jag nämligen.
Du bör justera måltiden lite om du vill vara före mig i år igen: jag har satt 3.29.59...i år igen.
Välkommen tillbaka!
Farsan: Till detta bör sägas att även jag skaffat en säng som ska trivas ihop med ryggen. Det omvända föreföll krångligare.
3.29.59? Hmm...kör till! Fast det fixar väl en ungdom som du redan till helgen?
Eftersom detta höstpremiärinlägg nu visat sig följas av fler, törs jag utan att säga för mycket hälsa dig välkommen tillbaka. När det gäller löpandet säger jag att det nog ska gå bra, bara du tar det lugnt och inte springer så förtvivlat fort. (3:30 !!?? :-) :-( )
Skicka en kommentar