På travhästar rycker man ju ofta propparna (hörselskydden) strax före upploppet. Syftet är att ljudchocken ska få hästen att prestera bättre. Under senaste Stockholm marathon hade jag planerat något liknande.Inför loppet hade jag införskaffat ett par sprillans nya Saucony A2 med dräneringshål under sulorna. Smart som attan trodde jag. Men annat skulle jag bli varse. Vid inkörningen upptäckte jag nämligen att gruskorn kunde tränga upp underifrån genom hålen och orsaka skavsår.
För att eliminera riskerna med grus i dojorna satte jag silvertejp under sulorna kvällen innan maran. Tejpen skulle ryckas - inte på upploppet utan redan i startfållan. Så var det iallafall tänkt.
Tävlingsdagen kom. Adrenalinet pumpade. Jag gjorde mig redo och befann mig så småningom i startfållan.
Det var först när jag halkade till vid första vätskekontrollen ute på Gärdet,som jag insåg att jag glömt rycka tejpen. Jag armbågade mig fram till en trädstam för att få stöd och började slita och dra. Men förgäves. Tejpen var redan fastvulkad vid sulan och omöjlig att rycka bort. Det var bara att gilla läget.
Sluttiden blev 12 minuter sämre än jag hade hoppats, men jag satte trots allt nytt personligt rekord. Och fortfarande undrar jag om det var trots eller tack vare silvertejpen.
Som en kuriositet kan nämnas att ingenting undgår marathonfoto.com. På bilden ovan kan man tydligt se tejpremsan under sulan. Eftersom remsan är så väl dokumenterad löper jag förstås risken bli diskad som en simpel fuskare. Tävlingsledningen kan ju få för sig att jag smygsurfat på svallvågorna vid vätskekontrollerna?
Ack ja! Att springa marathon har sina risker.
4 kommentarer:
Silvertejp är inte att leka med! Var den ens anfrätt när du passerade mållinjen?
Säkert sinkades du 20 sekunder per kilomter på grund av den glatta ytan. Tilldömer dig därför ett handikapp på sisådär 12 minuter.
Jo, tejpen under vänster sula var väldigt anfrätt medan den högra var oförskämt fräsch. Anledningen tros vara att min högra fot och vänstra hjärnhalva beter sig någorlunda normalt medan min vänstra fot och därmed högra hjärnhalva pronerar en smula.
Så´nt är livet. Men jag kanske skulle köra med kirurgtape nästa år? Den bör väl sinka något mindre?
Jag tror jag vet hur det kändes, för jag sprang vintermaran i Borlänge förra året. Bakhalt med packad snö o is. Ett steg fram å två tillbaks :)
löpardagbok:Har du prövat poselöpning? Man lär kunna lära sig att springa på hal is utan dubbar och utan att halka.
Skicka en kommentar