Näsan har återtagit sin normala Einar-Rönn-färg och snuvan är på tillbakagång. Förutsättningarna för en omstart är således uppfyllda.
Kroppen var sugen på en runda längs älven och jag tog gud i hågen och hängde med. Ljuvligt! trots gråväder och småskvitter.
Här och var längs älven huttrar fiskeentusiasterna i hopp om att lura en nystigen öring eller en vraklax. Fångstrekorden slås nästan dagligen och stolta spöslitare poserar i dagstidningen.
Hade själv på agendan att dra upp en baddare ur älven i höst, men försöken har varit få och troligen alltför okoncentrerade. Fiske är för mig mer en husbehovsaffär än ett nöje och eftersom husets behov redan fyllts med råge efter ett välsignat nätlägg i Bottenviken (se bilden) är engagemanget för nya fångster tämligen svalt.
Så vi kikar på varandra sportfiskarna och jag. "Vilken knäppgök som är ute och springer", tänker de nog. Själv tänker jag nästan likadant, men jag är noga med att byta ut verbet. Dock har vi en sak gemensamt: Vi är oerhört privilegierade som kan ägna tid åt våra passioner.
Vilken lyxtillvaro!
5 kommentarer:
Gott att höra att förkylningen är på väg tillbaka. Nu stundar nya löppass förstår jag.
Och lax....jag säger bara..MUMS!
Ja, nu jäklar...Tänk att det ska vara så jobbigt att inte få springa?
Absolut, tur att inte alla har samma hobby. Nu blir det träna av igen när förkylningen släpper kan tänkas!
Det finns få sker jag är så avundsjuk på som människor som äger sin tid. Eller i alla fall betydligt mer av den än vad en yrkesarbetande småbarnsmorsa gör. Så det är ju för väl att du är medveten om vilket lyxliv du lever!
Härligt att du är igång med löpningen igen, ett bevis för att förkylningar går över. Min är en envis jäkel och behöver få lite bevis skrivit sig på näsan.
löpardagbok: Yes! Det är kanske bra med ett avbrott ibland. Löpsuget tycks öka efteråt.
bureborn: Försöker påminna mig själv varje dag om hur bra jag har det. Det hjälper inte alltid, men håller säkert ner antalet gnälldagar.
Skicka en kommentar