Nej, jag klättrar inte på väggarna. Överloppsenergin lägger jag på att förvandla två knotiga björkar med en stubbdiameter på 60 respektive 70 cm till brasved. Kampen är stundtals hård. I första skedet är det kilar och slägga som gäller. Yxan bara studsar mot den vridna veden. Alla som älskar björk som material i golv och möbler ska veta att det där vågiga, som liknar ulliga sommarmoln är hårdare än flinta.
Visst, det finns andra lösningar. Man kan till exempel ta motorsågen och såga ut vedträna, men det betraktar jag som fusk. Här handlar det om kamp och prestige och i viss mån även om dårskap. När ursinnet väl har runnit till finns bara en sak som gäller. Klabbjäveln ska besegras!
Har jag tur klarar jag en klabb i timmen. Mellan varven kör jag min beordrade knägymnastik. Vet inte om det är gympan eller vedkriget som får knäet att kännas som det vore hårt lindat. Musklerna runt knäskålen har liksom intagit högsta beredskap.
Avbröt min pillerkur i måndags. Max fem dagar i följd står det på den bipackade informationslappen. Jag skulle nog bryta mot den bestämmelsen om det inte vore för att magsåret känns nära.
Och mitt i allt elände blev löpsuget så starkt i går eftermiddags att jag gav mig ut i terrängen. Efter fyra kilometers jogg försökte jag fartleka lite. Det gick bra, men bara en stund. Sedan fick jag vackert linka hem igen, med den så kallade svansen mellan benen.
Det påstås att ålder skänker visdom. I mitt fall stämmer det inte alls. Bör jag känna mig förfördelad eller föryngrad?
2 kommentarer:
Förra huset vi hade satte jag in 380v för hydralklyv till veden. Tyckte dock att det inte var någon sport så jag svingade yxan i alla fall flera år efter installationen. Vresiga granar från vindfällor är en favorit att tampas med. Kör hårt!
Löpning gör dig till barn på nytt! Ju fler löpta mil, ju fler år suddas ut. Där har du förklaringen. ;-)
Skicka en kommentar