Kylslagen rehabresa

Nedkylning ska ju vara bra rehab, därför drar jag norrut med mitt överansträngda knä. Går så när ned mig i Storforsen under ett fikastopp innan färden fortsätter till vintermarknaden i Jokkmokk. Det är minus 19 grader och vinden drar mellan marknadsstånden.

Eftersom godisremmar och plastpåsar inte står på min tio-i-topp-lista brukar jag undvika marknader. Men ska man göra undantag från sina principer är Jokkmokk inget dåligt alternativ. Och att få en pratstund med Vildhasse från Malung är i sig en upplevelse.

Efter en rejält tilltagen marknadsdag och övernattning i Gällivare går resan vidare till Jukkasjärvi. Ishotellet är väl värt ett besök och de konstfärdiga installationerna, som hackats fram ur isen är så vackra att man blir alldeles matt.

En kort sväng till Kiruna får fullborda resan. Delar av staden ska ju snart flyttas, så det är säkert sista chansen att få en glimt av originalet.

Även hemresan blir minnesvärd. Når efyran i fredagsrusningen. Kraftigt snöfall och snörök. Enda möjligheten att hålla sig på vägen är att navigera efter framförvarande bils baklyktor. Och för att kunna se lyktorna måste man ligga alldeles för nära. Som tur är gör skyddsänglarna sitt jobb och färden kan fullbordas utan missöden.

Efter sedvanlig snöskottning lördag morgon gör jag ett försiktigt knätest. Tio kilometer i ljuvlig pulversnö.

Knäet håller! Rehabresan har varit framgångsrik.

Sendrag

Du är nätt och jämnt vaken. Du sträcker på din lekamen som en loj innekatt och plötsligt korvar vadmuskeln ihop sig i olidlig smärta och låser foten i tåspetsdansposition. Enda möjligheten att ta dig ur situationen är att snabbt häva dig ur sängen, placera tåspetsen i golvet och trycka på med hela din tyngd.

Sendrag! Detta djävulska gissel, som i mitt fall alltid inträffar tredje natten efter senaste träningspasset. Håller jag igång – inga problem. Tar jag tre dagars paus – kaboom!

Googlar man på fenomenet ska man finna att orsaken lär vara magnesiumbrist, vätskebrist eller ålder. Men snälla rara, efter tre dygn borde väl både mineralhalten och vätskebalansen vara återställd? Och om åldern spelar in, varför kommer sendraget alltid tre dagar efter ansträngningen? Det måste finnas någon bättre förklaring. Jag väntar med spänning.

Orsaken till uppehållet/sendraget den här gången är en kombination av frivillighet och ofrivillighet. Det är inte svårt att avstå en runda när temperaturen håller sig under tjugo minusgrader och vinden sträcker flaggorna. Det är ännu mindre svårt att avstå om man har känningar i ett knä, vilket kom som ett brev på posten så fort jag började andas kvalitetsträning.

I natt kommer jag att slippa sendrag och i morgon är en annan dag. Hoppas mitt knä har samma uppfattning!